Sankta Lucia

Imorse klockan kvart över åtta satt förväntansfulla föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar i lekrummet på dagis och väntade årets stora händelse. Luciatåget! In går vi sjungandes till Sankta Lucia. Jag och Olivia höll varandra i handen men när jag kom in kom jag plötsligt av mig. Vad många stora människor som satt i rummet. Vilka fåniga leenden de hade på läpparna. Hade mitt glitter hamnat på snedden eller vad?? Vi sjöng om tomtarna, pepparkaksgubbarna, i ett hus i skogens slut. Alla hade fortfarande kvar de där fåniga leendet på läpparna. Jag har ju rättat till mitt glitter! Jag sjöng inte en rad när jag stod där framme men jag förklarade för min mamma att jag var blyg för alla föräldrar. Fast jag flörtade med pappa så att han skulle se mig och det gjorde han.