Natten till söndagen skrek jag som en stucken gris. Jag hade fått mask i rumpan. Det var inte ost i rumpan som jag brukar vråla utan det var mask i rumpan! Det blev inte mycket sömn den natten.
På söndagen tog vi det med andra ord det lungt. Fast på eftermiddagen åkte vi til Rasbokil. Pappa Fegge och Gunnar skulle spela volleyboll. Det blev fika och lek medan papporna spelade. Kevin och jag blev osams. Vi såg ett plan och han sa att det var Sara loop men jag sa att det var Sara lok.....Ja gifta oss kommer vi nog inte att göra.....
Natten mot måndagen skrek jag som en stucken gris igen. Då var det biverkningarna av medicinen som attackerade min späda kropp. Strax efter ett föll jag i dvala. Det var nog första gången jag grät och sa att jag vill sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar