Arg...

Igår blev jag arg på pappa Fegge. Jag råkade höja rösten åt honom i badrummet och det gillade han inte. När han hade borstat mina tänder och smörjt in mitt ansiktet sa han: Nu kan du gå och skrika någon annanstans. Tjutande sprang jag till mitt rum. Där ställde jag mig mitt på golvet och skrek högt..aaaaaarrrrrrrrgggggg, dduuuuuummmma paaaaaaaapaaaaa. Mamma Kattis kom precis in i rummet och såg förskräckt ut. Hon trodde väl att jag skulle lyfta från golvet för jag stod på tårna och var högröd i ansiktet. Hur det slutade? Vi blev sams nästan på en gång. Sedan berättade mamma och pappa att de också hade varit arga när de var små. Och jag sa med min silkeslena röst: Varför då?