Hunden Harry blev 11 år. Han hade varit sjuk i nästan 2 år. Malgint lymfom, vilket är en slags cancer. Han hade en jättebra vetrinär på djursjukhuset, som gav honom mediciner. De gjorde så att han har kunnat leva nästan som om han inte varit sjuk. De sista månaderna blev Harry sämre. Göran och jag märkte att han var väldigt trött. Men när Ellen eller Emilia kom och hälsade på var han lika pigg som alltid. Fast han blev väldigt trött nästa dag. I tisdags (17/4) på morgonen, var han så trött så han orkade inte längre. Vi åkte till djursjukhuset med honom där vi träffade hans vetrinär. Göran och jag satt och höll om honom när han dog. Det var nog skönt för Harry för han hade ont.
Sedan åkte vi och hämtade Emilia på dagis. Vi talade om för henne att Harry var död. Hon tyckte det var sorgligt. Emilia ville åka hem till Kyrkvägen och titta om Harry fanns där. Han fanns inte där men vi tände ljus för honom och tittade på bilder av honom i farmors dator. Vi pratade om allt möjligt, men hela tiden kom vi tillbaka till att vi saknar honom. Han har ju faktiskt funnits i hela Emilias liv.
Vi pratade också om hur han hade det nu, att han var i en hundhimmel, där han fick träffa andra hundkompisar och där det fanns snälla människor som skötte om honom. Han får göra allt som han tycker om, han får springa efter bollar och pinnar och han får äta hur mycket leverpastej som helst.
Farmor/Irené
Sedan åkte vi och hämtade Emilia på dagis. Vi talade om för henne att Harry var död. Hon tyckte det var sorgligt. Emilia ville åka hem till Kyrkvägen och titta om Harry fanns där. Han fanns inte där men vi tände ljus för honom och tittade på bilder av honom i farmors dator. Vi pratade om allt möjligt, men hela tiden kom vi tillbaka till att vi saknar honom. Han har ju faktiskt funnits i hela Emilias liv.
Vi pratade också om hur han hade det nu, att han var i en hundhimmel, där han fick träffa andra hundkompisar och där det fanns snälla människor som skötte om honom. Han får göra allt som han tycker om, han får springa efter bollar och pinnar och han får äta hur mycket leverpastej som helst.
Farmor/Irené
SKICKA GÄRNA EN HÄLSNING TILL ÅRSTAS SNÄLLASTE HUND!/Emilia
1 kommentar:
Ja, Harry utstrålade verkligen snällhet. Glad och pigg minns jag honom, ville ta hela världen i famn.
Vet du Emilia, när jag just hade börjat i skolan blev jag biten i handen av skolvaktmästarens hund. Inte så allvarligt, men sedan dess är jag alltid vettskrämd när jag möter hundar.
Undantaget heter Harry!
Honom kunde man ju bara inte vara rädd för.
När han kom med en pinne eller en boll som han ville att jag skulle kasta, kunde inte ens jag motstå honom!
Med sina stora snälla ögon sa han: Lek med mej!
Skicka en kommentar