Onsdag kväll satt vi och skålade för farmor för det var hennes födelsedag. Man kunde sitta ifred i ett litet utrymme (i huset) och själva trappavsatsen blev som en scen. Jag kallade upp en i taget och väl däruppe fick man uppträda. Farfar var väldigt ivrig de två gånger han var uppe och skulle uppträda. När det blev "too much" sa jag till honom på ett snyggt sätt.
Farfar: Då tänkte jag dansa lite grann och du får dansa med mig Emilia.
Vi dansade ett tag men sen ledsnade jag. Då sa jag högt men bestämt: Det här kan jag inte dansa. Men man kan också dansa själv! (en pik att han fick fortsätta själv)
Nästa gång skulle farfar sjunga. Han fick sjunga en sång men när han skulle sjunga en sång till sa jag ännu en gång högt och bestämt: Man får bara sjunga en sång men gåtor får man göra flera!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar