Jag kan cykla alldeles själv, jag får glädjetårar!
Nu har jag cyklat och cyklat utan stödhjul i en timme på vår gata. Men vet ni vad, jag har cyklat alldeles själv, utan att någon håller i mig. Vilken underbar känsla.
Att stanna behöver jag kanske öva på litegrann. Det blev alla möjliga stopp som i buskarna hos Theo, i deras garage (jag hann stanna innan jag körde in i väggen), i vår enbuske och i Vilanders lilla rababtt. Dessutom har jag inte fått riktikgt kläm på hur jag startar. Just nu får jag hjälp med att komma igång men det kommer!
Jag cyklar på min nya cykel eftersom den är stadigare och dessutom mycket snyggare. Fast jag blev lite förgrymmad när jag såg att den var smutsig. Jag vile genast tvätta av den med vatten och tvål. Mamma och pappa ojade sig och undrade om jag skulle vara så pedant hela tiden. Då blir det jobbigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar