Envis som en åsna

Om vi hade varit i ett tätbefolkat område hade nog alla som sett oss undrat vad jag hade för "elaka" föräldrar. Jag skulle prova att cykla utan stödhjul i Dalsland. Mamma och pappa höll i handtaget där bak båda två. Annars ville jag inte cykla! Sakta började jag att cykla framåt men helt plötsligt bromsade jag. Jag började gråta samtidigt som jag pressade fram: Jag ramlar! Mamma och pappa förstod ingenting?! De försäkrade mig att jag inte skulle ramla eftersom de höll i mig. Jag trampade på igen men började att gråta en gång till De undrade vad det var och de fick samma svar: Jag ramlar! Då frågade dem mig om jag ville cykla tillbaka. Men det ville jag INTE! Jag fortsatte att cyklade samtidigt som jag stortjöt! Detta pågick ca 20 meter framåt tills mina föräldrar gav upp. Ni som tittade på mig uppe på molnen...mina föräldrar tvingade inte mig att cykla även om det såg ut som det.