Det var inte våra katter och grannkatterna som slogs igår utan jag och en dagiskompis. Vi hade en orddispyt som gällde en lek vilken jag inte ville vara med i längre. Tillslut rann bägaren över och jag drog henne i håret och hon kontrade med att kasta en sten i pannan. Det blev ett jack och en stor numera färgad bula. Mamma kom lite senare och vi åkte till vårdcentralen. Denna catfight kommer alltid ge sig till känna i form av ett litet ärr!
Man skall veta att man lever och det lär inte vara sista gången som jag är med i en catfight...
2 kommentarer:
Hej Emilia
Det är en gammal sanning att arga katter får rivet skinn och det gäller oss människor också. Det är bättre att du nästa gång talar om att nu ställer du inte upp längre än du startar en ny catfight! Det löser inga problem - tvärtom.
Kram Morfar Håkan
Men vi har varit väääldigt artiga mot varandra de senaste dagarna. Tänk på att vi är barn och inte vuxna människor.
Skicka en kommentar